På väg tillbaka

Calista har nu bara gått i skogen och skrotat på och bara "mys" ridit. Det har känts riktigt bra, låg form och mycket skritt. Måste hitta tillbaka till vår gamla ridkänsla och så hon får förtroende för mig igen. Men tjock har hon blivit,,, typiskt. Tycker att det är så lite bete i vår ängshage men hon äter så frenetiskt så hon blir tjock av allt. Men det spelar inte så stor roll nu hon får vara lite tjock ett tag, har gått om tid att banta henne senare. Det stor problemet när hon blir tjock är att sadeln glider fram. Då hennes mage är så stor så spelar det inge roll var jag sätter jorden, efter en stund har den glidit fram bakom hennes framben och dragit sadeln med sig fram på manken. Så himla jobbigt,,,, ska skaffa en "glidpad" som jag lägger under sadeln, närmast ryggen och en jord som är svängd bakåt för att se om det hjälper att hålla sadeln på plats. Känns dock mer och mer som jag aldrig kommer att få henne riktig "fit" för tävling igen. Visst kan hon göra rörelserna och så men kroppen före fölningen kommer hon nog aldrig att få tillbaka. Hon ser lite "fölstoig" ut och hur det än är med bedömningen så, tror jag, att utseendet ändå spelar en viss roll på hästen för helhetsintrycket. Funderar mer och mer på att betäcka om henne nästa år eller ev låna ut henne ett år som avelssto. Vi vår väl se.....

Zara är jätte kul att rida nu, hon är pigg, framåt och fram för allt väldigt snäll. Rider ut den lilla rundan på ca 30 min och rider nu också upp till ridhuset för träning inne. Kör fortfarande "baspakets" träningen, dvs start, stopp, ställa hö, ställa vä, flytta för hö och flytta för vä. I går när vi var i ridhuset så var det en liten shettis där och hopptränade, han slog i bommarna titt som tätt så det small i hela ridhuset. Zara var lite spänd från början men efter ett par min så brydde hon sig inte ett dugg utan travade och jobbade på.