fredag 5 mars 2010

Inget fredagsmys


På fredagar brukar jag inte rida. Fredagar är heliga och dom brukar jag tillbringa med familjen med god mat och mys framför TVn, just nu "Let´s dance". Men i kväll skulle Göran iväg och döma en hockeymatch och Chrille ligger nedbäddad, förkyld i sängen så då var det ju inget kul att mysa själv.
Gick därför ut och red direkt när jag kom hem. För första gången det här året så hann jag rida ut innan det blev mörkt. Hade bestämt mig för en kondisrunda med mycket trav i låg form men Calista var på helspänn och hade svårt att koppla av. Hon hade nerverna utanpå hela tiden och hoppade undan för mörka fläckar i vägen och hoppade till så snart hon såg eller hörde nåt. Vet inte vad det beror på men det är andra gången hon är så här nu. På hemvägen blev det lite bättre och en stund travade hon på i fin form och jag hade bra sug i handen. När vi red iväg så lyste solen fortfarande och det var hyfsat varmt men på hemvägen blev det kallt så jag trodde jag skulle frysa öronen av mig, när jag kom hem och kollade så var det -14 grader... burr!
Calista har fått någon sorts "noppror" i pälsen som oroar mig. Dom dök upp i slutet när hon diade fölet så jag trodde att det var någon brist hon fått då han åt så mycket av henne eller att hon hade fått för mycket protein. Men nu är det flera månader sedan fölet flyttade och Calista får sin "gamla" vanliga foderstat men "nopprorna" finns kvar. Det är mest på huvudet och sedan mindre och mindre bakåt, slutar vid bogen. Jag har nu köpt B-vitamin och linfröolja som hon får varje dag för att se om det blir bättre. Detta irriterar mig enormt och jag vill ha bort dom, är det någon som vet vad detta är och hur man blir av med det så är jag tacksam för lite info.
I går fick Zara också en tur igen upp till ridhuset. När jag skrittade efter vägen så kom det en bil och då jag har lite dålig styrning än så hoppade jag av men slog ned foten för hårt i marken så mitt knä, som rök när Calista sprang över mig, åkte ur led. Det gjorde så fruktansvärt ont...!! Hoppade på ett ben vidare och efter en stund kunde jag linka vidare mot ridhuset. När jag, så småningom, kom fram så kändes benet rätt ok igen. Zara skötte sig jätte bra, kanon i höger varv men lite sämre i vänster. Hon "knäpper av" fort i vänster varv så jag får släppa upp henne så hon hellre går med huvudet lite högt. Sidförande skänkel fattar hon så fint och jag behöver knappt nudda henne förrän hon flyttar sig. Halter går sämre, tränade massor men hon vill inte gärna stå still. På hemvägen red jag och efter vägen är det en lång uppförsbacke och för att undvika bilar så brukar jag trava uppför. Travade fortare och fortare och rätt vad det var så galopperade vi, men bara två steg sedan bröt jag av. Livrädd för bockningar då backen är mycket hård nu...
nu har jag spillt upp ett glas med rödvin och en bytta med chips så nu ska jag kolla på Lets Dance och mysa lite själv med Peggy på mina fötter. Trevlig helg alla bloggvänner!!

2 kommentarer:

Irene sa...

Att ramla av på vägen är nog inte så hälsosamt. Du får akta knät...

Inger sa...

Problemet är nog att man börjar bli gammal och stel, minsta snedkliv så är man sjukskriven..:)